Inte en vanlig Fredag.

Sitter här och funderar. Vad har jag glömt. Väskan är nästan helt full. Ska åka snart. Och varför kan inte bara Tim vara snäll och följa mig till tåget. Kommer sakna många denna veckan, men de känns inte som jag kommer vara saknad. Visst, det är bara en vecka. Men en vecka känns lång i ett annat land. Utan kontakt. Ingenting. Jag hatar osäkerhet, jag hatar svartsjuka, jag hatar rädslan, jag hatar..mig. Jag hatar att se mig själv i det här ljuset. En bitter, ensam och ledsen människa. Var tog allt vägen. Jag förstår inte, så fort jag skriver verkar att bli så..deppigt. Det är inte meningen. Känner mig väl helt enkelt tagen förgivet och bortglömt bland alla människor. På ett sätt ska det bli underbart att åka på semester, på ett annat sätt kommer det också vara ett helvete. Vad hände egentligen. Jag blundar och hoppas. Kanske allt blir bra. Kanske.

Take care